Min älskade H, sitter idag på flyget hem till Egypten. Bara för en vecka, men en vecka utan mig för första gången på flera år. Han har inte varit hemma sen Mars förra året då vi var där tillsammans.
Det är snart Eid och han hittade lämpligt nog en billig sistaminutenresa ner. Igår packade jag en stor väska med saker till hans familj, och andra fattiga människor där nere. Det var väldigt jobbigt och det kändes som om jag gav bort en stor del av mig själv. Jag skänkte bort nästan alla mina Egyptiska kläder, några sjalar och massa barnkläder. De Egyptiska kläderna har jag tyvärr ingen större nytta av längre.. Bättre att de används, och det av de jag älskar så högt. Jag kan inte beskriva min kärlek till dom med ord. De är min familj sedan 9 år, och även om jag kanske aldrig mer får träffa dom igen, så kommer de alltid att vara det. Jag kommer alltid att älska dem.
Det känns grymt jobbigt att han åker ner, samtidigt som jag är otroligt glad att han gör det. Jag är glad att jag kan ge familjen eidpresenter, och för hans skull. Det jobbiga är att jag inte är med.. Det känns som det finns ett hål i mitt hjärta så länge de inte finns i mitt liv. Det var evigheter sedan jag talade med dom i telefon.. Åh vad jag saknar dom. Åh vad jag älskar dom. Tanken på att aldrig mer återse dem, förstör mig. Resan är dock även jobbig för honom också. Kanske mer än för mig? I förrgår var han glad, igår hade han panik.. Jag förstår honom. Jag lider med honom.
Dagens låt: Queen – Forever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar