Min moster gick ju hastigt bort i torsdags. Det kan väl ingen ha missat.
I förrgår var jag med om en helt otrolig händelse. Det kan hända att ni tycker att jag är knäpp, men då får ni tycka det.
Jag stod ute på parkeringen med en spekulant och pratade. Helt plötsligt får jag
en bestämd, men snäll klapp i ryggen. Varade kanske 2 sekunder. Jag for runt och tittade mig omkring. Ingen där. Jag skakade på jackluvan för att se ifall den hade gjort nåt märkligt. Åkt ner eller vad som helst. Nej, den satt där den satt.
Jag tänkte inte så mycket mer på detta sen, men tog upp det med min familj.
BERIT! Såhär gjorde min moster Berit ofta! Det var hennes sätt att visa kärlek på. Vände man på sig så fick man just den där klappen i ryggen. På samma plats alla gånger. Så, det fanns inga människor i närheten, ingen luva som åkte ner, och jag kände verkligen en klapp i ryggen. Hela jackan liksom trycktes in av klappen.
Min moster var nog där och visade mig att hon fanns kvar hos oss. Älskade moster...
*********************************************************************
Sedan måste jag berätta en idiotisk grej som jag har börjat med.
Detta är
helt mitt eget fel, och det saknar
helt logik.
Rent påhitt!
Jag har blivit paranoid om nätterna.
Mörkrädd och gud vet vad.
Jag inbillar mig att det står döda
(eh.. ja.. Jag sa ju att det var idioti) bakom duschdraperiet så fort det är framdraget lite grann.
Sedan springer jag som ett litet barn snabbt från toaletten tillbaka till sängen inne i sovrummet. Jag är rädd att det ska komma avlidna människor efter mig.
(Att se min moster död i fredags var kanske inte så smart ändå...) Jag ligger ofta vaken på nätterna rädd och inbillar mig en massa dumheter. Så onödigt! Så dumt! Så otroligt jobbigt.
Jag har alldeles för vild fantasi. Jag har sett för mycket skräckfilmer.