Det var längesen jag saknade Egypten nu. Inte saknat det på minst 4 mån vilket är rekord.
Idag känner jag dock en stor längtan ner till familjen. Det kommer väl antagligen sitta djupt inne i mig i resten av mitt liv. Egypten har haft en sån stor del i mitt liv i 8 år så det försvinner nog inte. Kanske bara att acceptera. Det glömmer man inte bara bort. Jag får nog stå ut med att sakna det. Hårda bud i Mellerud.
Jag får njuta av mitt hem här istället. Mina två busfrön till katter som leker som virvelvindar här hemma i skrivande stund. De är helt ljuvliga. Snällare och mysigare kissar får man leta efter. Jag slipper sova ensam om nätterna. De tar sängen bredvid mig. Känns bra. Myskissarna och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar